toreochlena

4/6. Ryanair = dålig service! Sov ut och åt frukost 08.45. Beställde en taxi till hotellet som dröjde 15 minuter innan den kom! Flög från Compostella till London/Stanstead. Eftersom vi hade ont om tid så gick Lena före till incheckningen av nästa resa Stanstead-Skavsta. Tog tid innan vi fick vårt bagage. När Tore sprungit med bagaget till Lena så var det för sent.....trots 30 minuter kvar innan planet skulle gå. Ryanairs personal sa: Nästa plan går om 5 timmar, köp nya biljetter för 2x100 £! ingen aktiv hjälp. Ni kan åka utan bagaget och lämna det till "lost luggage".  Det gjorde vi. Hur kommer baggaget hem? Ingen visste hur. Mannen som tog emot baggaget gav oss ett förslag på en firma som kanske kunde leverera nästa vecka för 100£ ? Vi lämnade in bagaget och sprang. 15 minuter kvar till avgång. Lena fastnar i säkerhetskontrollen. 10 minuter kvar till avgång. Vi springer allt vi orkar (tur att vi nu är ganska vältränade). Ryanairs avgångar är givetvis längst bort....Tore hinner först. "Är du ensam?" "Nej min fru kommer snart" "Då får hon skynda sig vi stänger gaten nu" Då kommer Lena precis. Hon tror hon har tappat sitt pass? Hon hittar passet och vi kommer med planet. Våra kroppar dryper av svett och andhämtningen flämtar rejält. Vilken dramatik....När vi landat i Nyköping presenterar sig en dam som skall skriva en bok om svenskar som har vandrat El Camino till Compostela. Hon vill intervjuva oss vid ett senare tillfälle per telefon. Nu sitter vi på bussen ifrån Nyköping och längtar efter att få träffa våra barn, svärson och våra 2 barnbarn. Därefter ser vi givetvis fram emot att senare träffa övrig släkt, grannar och vänner.

3/6. Vi känner oss väldigt nöjda..... Sovmorgon idag och därefter solar vi i en park, shopping, sightseeing och vila. Vi har gått de 800 km på de 29 dagar som vi planerade. Trots: 3 stycken blodiga tår och tillhörande blånaglar, 2 dåliga knän, 1 stukad fot, 1 sårig hallus vallgus, problem med bennhinnor, 4 febernätter, förkylning samt småblåsor och ständigt ömma fötter!!!!! Tillkommer Tores sjukvård före resan, övervikt etc. Med en bra planering, klar målsättning för varje dag, ett gott humör samt en jävla envis vilja går det mest omöjliga att genomföra! Eller hur? Vi har haft en fantastik resa. Fått uppleva naturens olika skiftningar. Att verkligen få leva i nuet. Att anpassa oss efter förutsättningarna. Fått se mycket och träffat många trevliga människor med olika förutsättningar, bakgrund och öden....Alla har vi olika skäl att genomföra denna vandring... Men det viktigaste är att vi genomfört vandringen El Camino till Santiago de Compostela. På kvällen 19.30 var det kvällsmässa i katedralen. Vi gick dit och fick se det stora rökelsekaret svepa fram och tillbaka 80 meter..... I en shop hittade vi en pilgtimmsmussla i granit som vi köpte. Vi avslutade med en god middag och delade återigen på en flaska Muga Crianza....

I2/6 Vilken slutspurt..... Vi startar 06.10 tillsammans med Arild och Anne-Mari ifrån Amenal där vi sovit (halvvägs till flygplatsen). Sval och fuktig morgon. Liksom igår mycket skog med Eucaluptosträd. Vi går förbi flygplatsen Labacolla och uppför till Monte de Goza och San Marcos. Vi hittar ingen bar som är öppen för frukost. Vi fortsätter in över motorvägen och in i Compostela. Där blir det en rejäl norsk/svensk frukost/lunch. Efter ytterliggare 3 km är vi inne vid katedralen och lämnar ryggsäckarna vid våra hotell. Klockan 12.00 är vi med på en välfylld mässa i första hand avsedd för pilgrimmer. Tyvärr används inte de jättelika rökelsekaret som brukar svingas fram och tillbaka i en 80 meter lång bana framför altaret. Utanför katedralen träffar vi Carsten, det unga tyska paret, danskan och den sydafrikanske prästen Alvin. Vi tar farväl av varandra eftersom vi inte vet om vi träffas ikväll.....Solen skiner och vi äter lunch vid katedralen med Arild och A-M. Lena shoppar Tore förbereder hemresan. Avskedsmiddag med härliga Arild och Anne-Mari. Skaldjur, musslor, krabba och hummer.... Mums.

31/5. Slutet nämar sig...Vi startar alla fyra klockan 07.15 ifrån Ventas de Narron. Vi skall gå ca: 26 km till Melide. Dimma och låga moln i början. Vid 10.30 kommer solen fram. Vi äter frukost i Ligonde. Bra vägar och stigar lätt upp och ner... Samma gröna och lummiga träddungar och alleer som tidigare. Lunch i Palais de Rei. Där stannar Arild och Anne-Mari för att skicka mail etc. ett tag. Lena och Tore går före. Vi fortsätter på liknande vägar i solens hetta. Lena trampar nästan på en kopparorm.... Vi kommer till Melide ca: 15.15. Staden är känd för alla olika varianter av bläckfisk-rätter. Mums det skall bli gott.... Vi checkar in på hotellet och väntar in våra norska vänner i en bar. Dom kommer inte förrän 17.00. I Melide träffar vi återigen prästen, japanen, danskan, det unga tyska paret samt ett annat tyskt par med barnvangn. Dom har startat ifrån Astorga. Vi äter middag med våra norska vänner och kommer tidigt i säng. I morgon 32 km!!!

30/5. Trevligt promenadsällskap. Våra norska vänner beslutar sig för att följa vår planerade slutdel av vandringen. Vi äter sen frukost och startar vandringen 08.30. Vädret är som de senaste dagarna.... Svalt med hot om regn på morgonen varmare framåt dagen med solglimtar. Liknande landskap och vägar som igår. Väger går brant nedför innan Portomarin. Vi äter lunch i Portomarin som är en återuppbyggd stad från 1960! Den gamla staden dränktes när man gjorde en elkraftverksdamm. Samtidigt flyttade man en kyrka och ett "slott" som var byggda för länge sedan. Vi fick en störande sopranosångare som störde vår lunch därefter tog kyrkklockorna över. Vilket var sämst???? Från Portomarin går det stadigt svagt uppför samtidigt som solen tittar fram mer och mer. Vi har trevliga samtal med Arild och Ann-Mari. Vi utbyter livserfarenheter etc. tiden går fort. Vi stannar då och då vid någon bar för att få lite "pay-back". Vi kommer fram till Ventas klockan 16.45 efter en trevlig dag. Solen skiner så vi sitter ute och tar en liten öl och därefter äter vi en tidig middag.

29/5. Vi är trötta och "skadade". Tore hade feber i går kväll igen, samt såriga tröttkörda fötter som knappt går att få ner i skorna.Vi startar 08.30 ut ur Samos längs asfaltvägen. Efter ca: 1-2 km delar sig vägen rakt fram för cyklister upp till höger för vandrare. Vackra smala vägar och stigar som böljar upp och ned. Otroligt vackert, grönt och lummigt. Man kan tro att vi ibland går i gröna tunnlar eller grottor... Tore har ont i vänster fot (hallus vallgus) och "knivstick" till höger i höger knä. Vi går väldigt långsamt inga barer etc. Bara bondgårdar och skog. Fika först i Agulada (8 km). Fortsätter på grus efter utefter asfaltvägen i 6 km in till Sarria. Där köper vi nya skor till Tore i "sandalliknande" utförande som ej trycker på Hallus.Vallgus-knölen. Det blir mycket bättre.... På andra sidan Sarria går det brant utför i ca 300 meter. Sedan går det svagt uppför hela tiden. Genom Barbadelo och förbi mängder av bondgårdar och "mini-byar" Samma vackra lummiga skog och alleer blandat med åkrar, ko och får-skit. Kommer vi aldrig fram? Lena får ont under sin ena fotsula, Tore är OK men trött....16.30 kommer vi fram till vårt mål Casa Morgade. Arild och Anne-Mari har anlänt strax före. Dom startade 06.30 ifrån Tricastela och tog högra vägen (ej över Samos). Casa Morgade är ett mysigt Hostal i kombination med Alberge. Vi äter middag med norrmännen och tittar på Eurovision song contest.

28/5. Vi gick fel väg...Tore hade feber i natt troligen p.g.à. för lite vatten. Somnade kl. 03.00. Vi startade 08.00 i moln/dimma och duggregn. Vi såg Max. 10-20 meter med branta nedförslut efter vägen. Bra korsvägar lätt upp och ned utefter flera fjälltoppar på 1300 möh. Frukost i Hospital de Condesa tillsammans med Arild och Anne-Mari som gått ikapp oss i dimman. Solen kommer fram och vi ser den vidunderliga utsikten. Tjejerna går snabbare än Arild och mig så vi missar avstickaren på leden och följer vägen ned mot dalen. Vi ser inga pilgrimmer så vi ringer till Lena. Tjejerna har gått uppåt vi har gått nedåt.... Vi säger att vi gått så långt och vill inte vända. Vi syns i Tricastela???? Efter ytterligare 500 meter blir vi stoppade av brevbäraren och en bonde. Dom skrattar....Den här vägen leder tillbaka mot Villafranca.... Vi försöker få skjuts av en lastbil eller boka taxi! Men vi tvingas gå tillbaka hela vägen dit där damerna tog av!!!  Puh... det var jobbigt. Damerna väntar på oss 4 km längre fram. Arild och Ann-Mari är hungriga så vi skiljs åt i Biduela. Här börjar en grymm brant och lång nedförsbacke. Inte bra för Tores knän....Efter en ganska platt asfaltsträcka fortsätter det brant utför på steniga jordvägar genom flera mindre byar. De 7 km ned från Biduela till Tricastela tar 2 timmar.... Lunch i Tricastela och normännen kommer ifatt oss. Dom skal stanna här. Vi fortsätter utefter en tråkig asfalt väg som vid San Cristobo går vägen in i skogen. Det är väldigt jobbiga sista 8 km upp, ned, upp, ned..... Tore tar helt slut delvis p.g.a. de extra 4 km  samt allt upp och ner... Men vägen är väldigt "trolskt" vacker med lummiga träd som hänger över korsvägen och floden som porlar..... Vi når vårt mål Samos 19.00 = 36 km på 11 timmar för Tore.

27/5. Keltisk by 1400 möh! Detta förväntas bli en jobbig dag, så vi startar redan klockan 06.15. När vi går ut ifrån vårt hotell så blir vi överaskade. Det norska paret Aril och Anne-Marie kommer gående (eftersom Aril tog ett glas vin för mycket i går kväll!) Vi går tillsammans en stund och kommer att träffas flera gånger under vår vandring upp till O Cebrerio. Vädret är molnigt och regnet hänger stundtals i luften även om solen tittar fram ibland. Vi fikar i Pereje. Ganska tråkig asfaltväg utefter landsvägen igenom  Trabadelo, La Portela, Vega de Valcare, Ruitelan till Herrerias. Där börjar den tuffa stigningen med +700 möh på 7 km (10%). Vi går stundtals före, efter eller tillsammans med Norrmännen. Genom La Faba, Laguna de Castilla till slutmålet O Cebrerio. Vi har gått 31 km som motsvarar 37 km med tanke på höjdskillnader på 8 1/2 timme. Vi lyckas få de 2 sista dubbelrummen i byn. Vi äter lunch tillsammans och därefter dusch och vila. Byn är fantastisk med små stenhus i Keltisk stil. Är vi i Skottland eller? Kvällen avslutas med en trevlig middag tillsammans med Arild och Anne-Mari Nyhus. En trevlig bekantskap.

26/5. Ponferada är en väldigt fin och ren liten stad. Det märks att man i stort sett förbjudit de målade gula pilarna som man finner i nästan alla andra byar och städer. Det finns bara skyltar med pilgrimmsnäckan och dom förekommer sparsamt så man får se upp så man inte går fel. Vi startar 08.00 och går på asfaltvägar i 10 km. Ut ur Ponferada genom fina villaområden med stora tomter som har gräsmattor, träd och buskar. Naturen i övrigt är mycket gröna lövträd och skogar samt ängar. Det ser ut som i Sverige....Vi fikar i Fuentes Nuevos där vi även träffar på det norska paret Aril och Mari-Anne. Vi fortsätter att gå och får se flera storkbon byggda ovanpå telefonstolpar. Vilken balans storkarna måste ha. Vi fortsätter genom den tråkiga byn Campnaraya. Där får vi sälskap av två jättetrevliga män ifrån Vancouver. Vi har väldigt trevligt utbyte av våra samtal med varandra. Vi går igenom Cacabelos och stannar i Pieros och tar en öl. Antalet vinplantager ökar. Tiden går fort när man har trevligt sällskap och vi kommer till vårt mål Villafranca 14.30. Staden ligger strax nedanför Bergen vi skall uppför i morgon. Vi skal gå från 630 möh över 930 möh ned till 600 möh återigen upp till 1310 möh, på 31 km. Den sista stigningen på 10 % under 7 km uppför!!! Det blir tufft.... Vi duschar och vilar någon timme, därefter tidig middag och sedan tidigt i säng. Vi träffade Norrmännen Anne-Mari och Aril på resturangen där vi åt. Aril var i god form. Österikaren ifrån i förrgår och flera andra som vi kände igen var också där. Efter en sallad och en av de bästa pizzorna vi ätit gick vi tidigt och lade oss. Vi delade givetsvis på en flaska vin. Väckning 05.30 i morgon.

25/5. Mot Tempelriddarborgen i Ponferada..... Vi har sovit 15 st på madrasser utlagda på loftetgolvet. En smal trappa upp till loftet. Ingen nödutgång! Jag undrar vad brandmyndigheterna borde säga? Vi startar klockan 08.00. Lena ha mått dåligt på morgonen. Hon dricker för lite (vatten). Efter vätskeersättning etc. Ger vi oss iväg. Lena "känner sig full" och vinglar fram..... Vi fortsätter på steniga stigar upp till Cruce de Ferro  på 1505 möh. Därefter skall vi gå ner på andra sidan till 550 möh. Det blir tufft för Tores knän....Först lämnar vi var sin sten som vi burit med oss hemifrån som symboliserar alla bördor och bekymmer som man vill lämna ifrån sig vid Korset som står i "ett Berg av stenar runtomkring". Givetvis står 2 grupper med tyskar och sjunger psalmer. Lenas sten är vit Tores är då givetsvis svart (jing och jang). Utsikten är underbar trots att det blåser hårt och regnet är på ingång. Vi går nedför på steniga jord- och grusvägar som ibland är väldigt branta. Tore kommer långt efter Lena....Vi passerar Manjarin till Acebo där Lena stannat och beställt frukost till oss. Vi träffar där ett norskt par som startat mitt i Frankrike och skall vandra i totalt 9 veckor. Dom åt lunch och tog några glas vin (det såg gott ut)! Vidare utför branterna (utan vin) genom Riego de Ambros och Molinaseca som verkar vara väldigt mysiga större byar. Vi träffar även 2 av spanjorerna ifrån gårdagens middag (som bestod av spansk plockmat samt paella och glass). Utsikten under hela denna dag är fantastisk. Vi når vårt mål Ponferada vid 16.00. Vi tar in på Hostal  Virgen de la Encida och får ett jättemysigt dubbelrum med gamla stenväggar. Hostalet ligger mitt emot Tempelriddarborgen som vi besöker omedelbart.  Det känns som man är i medeltiden....Se drottningen av tempelriddarna tar emot framför vindbryggan. Efter dusch och vila blir det Tex Mex mat etc....

24/5. Startade 07.15 från ett sömnigt Astorga. Lätt att hitta ut ur Astorga. Bra och lätt väg till Murias de Rechivaldo. Där träffar vi återigen  den sydafrikanska prästen. Raka grusvägar svagt uppför. Det blir fler buskar, träd och skog och mindre med odlingar. Frukost. Genom El Ganso. Fortsatt raka vägar. Solen värmer. 2,2 km före Rabanal de Camino brantare uppför med sten, rötter och stubbar. Glass i Rabanal de Camino som går brant uppför utefter en huvudgata. Fortsatt uppför ibland på branta stigar med rötter och stenar. Kargare natur med låga tallar, lila jätte-Ljung, vit vårginst och låg Ljung med gula blommor. Väl framme i Foncabedon får vi de sista platserna på det 2:a Alberget. När Tore hänger tvätt träffar han en spanjor ifrån Madrid och en äldre herre ifrån Österike. Vi tar några öl tillsammans och äter senare middag ihop tillsammans med prästen och 3 spanjorer. Det blåser hårt här uppe på berget. Kanske regn i morgon?

23/5. Solade i Astorga! Bron över floden Orbigo belystes vackert i natt. Vi startade 08.30. Värmen kommer snabbare nu på morgonen. Vi går på breda vägar utan backar i 5 km. Frukost i Santibanez. Därefter upp och ned på steniga och gropiga vägar i ett vackert landskap med skogar, ängar och vetefält Det gör ont under fotsulorna, i fotleder och knän. Vi går bara 16 km idag till den vackra staden Astorga efter drygt 4 timmar. Staden grundades av rommarna för 2000 år sedan. Vissa delar och utgrävningar finns kvar. Den har en vacker katedral samt ett läckert slott som idag är pilgrimsmusem. Det finns ett chockladmuseum men framförallt vackra torg och gränder med många uteserveringar....Lunch ute på Stortorget. En promenad. Därefter 2 timmar i solen i en park på våra liggunderlag som nu kom till användning. Inne i katedralen tittade vi 5 minuter på en gudstjänst med biskopen och hela jänget. När vi kom ut så trodde vi inte våra ögon. En man i en elektrisk rullstol kommer i full fart, framför honom skjuter han säng med ytterliggare en invalid som ligger ned!!!! När vi äter middag ute på torget så kommer "Rullstols-Sigge" återigen med sin liggande polare i minst 20 km/h över torget. Tyvärr hinner vi inte fotografera, han kör ju så snabbt! I bakgrunden på bilden är Astorga!

22/5. Att sova i ett jordhus? Efter en frukost gav vi oss iväg 08.30. Det var rätt svårt att hitta ut ifrån Leon. Efter 30 minuter mötte vi  tjejen som startade 5 minuter före oss, gående emot oss? Hon hade glömt passet på hotellet! Väl ute ur Pamplona citykärna är det långa raka vägar över floden och senare över järnvägen. På höjderna utanför Pamplona och på andra ställen finns små jordhus Än i dag finns det folk som bor i dessa små hus men de flesta är förfallna, tomma, används för att lagra viner i eller som "svenska kolonistugor"?. Efter Virgen del Camino delar (9 km)sig El Camino. Rakt fram en tråkig väg utefter N-120 till Hospital de Orbigo (26 km) eller till vänster en längre och vackrare väg via Villar de Mazariff. Vi tog vägen rakt fram. Fika i San Miguel. Missade köpa nytt vatten samt att äta lunch så de sista 10 km gick vi "torrt" i värmen. Väl framme i Hospita de Orbigo var tydligen hotellrummen slut så vi fick välja ett eget hus i bland Anexen. Priset var 65€ och var ej föhandlingsbart? Se på fotot. Vilket hade du valt? Staden är mysig med en otroligt lång och gammal stenbro över floden Orbigo. I dag gick vi 35 km på 8 timmar utan lunch. I morgon blir det bara 16 km in till en stad ifrån rommartiden Astorga. Vi åt vår bästa pilgrimsmeny hitills i en väldingt fin miljö med tanke på storlek av by. God mat och bra service samt många val och meny på flera språk för bara 9€!?!?! Restuarangen heter Los Angeles.

22/5. Att sova i ett jordhus? Efter en frukost gav vi oss iväg 08.30. Det var rätt svårt att hitta ut ifrån Leon. Efter 30 minuter mötte vi  tjejen som startade 5 minuter före oss, gående emot oss? Hon hade glömt passet på hotellet! Väl ute ur Pamplona citykärna är det långa raka vägar över floden och senare över järnvägen. På höjderna utanför Pamplona och på andra ställen finns små jordhus Än i dag finns det folk som bor i dessa små hus men de flesta är förfallna, tomma, används för att lagra viner i eller som "svenska kolonistugor"?. Efter Virgen del Camino delar (9 km)sig El Camino. Rakt fram en tråkig väg utefter N-120 till Hospital de Orbigo (26 km) eller till vänster en längre och vackrare väg via Villar de Mazariff. Vi tog vägen rakt fram. Fika i San Miguel. Missade köpa nytt vatten samt att äta lunch så de sista 10 km gick vi "torrt" i värmen. Väl framme i Hospita de Orbigo var tydligen hotellrummen slut så vi fick välja ett eget hus i bland Anexen. Priset var 65€ och var ej föhandlingsbart? Se på fotot. Vilket hade du valt? Staden är mysig med en otroligt lång och gammal stenbro över floden Orbigo. I dag gick vi 35 km på 8 timmar utan lunch. I morgon blir det bara 16 km in till en stad ifrån rommartiden Astorga. Vi åt vår bästa pilgrimsmeny hitills i en väldingt fin miljö med tanke på storlek av by. God mat och bra service samt många val och meny på flera språk för bara 9 € ?!?! Restuarangen heter Los Angeles.

22/5. Att sova i ett jordhus? Efter en frukost gav vi oss iväg 08.30. Det var rätt svårt att hitta ut ifrån Leon. Efter 30 minuter mötte vi  tjejen som startade 5 minuter före oss, gående emot oss? Hon hade glömt passet på hotellet! Väl ute ur Pamplona citykärna är det långa raka vägar över floden och senare över järnvägen. På höjderna utanför Pamplona och på andra ställen finns små jordhus Än i dag finns det folk som bor i dessa små hus men de flesta är förfallna, tomma, används för att lagra viner i eller som "svenska kolonistugor"?. Efter Virgen del Camino delar (9 km)sig El Camino. Rakt fram en tråkig väg utefter N-120 till Hospital de Orbigo (26 km) eller till vänster en längre och vackrare väg via Villar de Mazariff. Vi tog vägen rakt fram. Fika i San Miguel. Missade köpa nytt vatten samt att äta lunch så de sista 10 km gick vi "torrt" i värmen. Väl framme i Hospita de Orbigo var tydligen hotellrummen slut så vi fick välja ett eget hus i bland Anexen. Priset var 65€ och var ej föhandlingsbart? Se på fotot. Vilket hade du valt? Staden är mysig med en otroligt lång och gammal stenbro över floden Orbigo. I dag gick vi 35 km på 8 timmar utan lunch. I morgon blir det bara 16 km in till en stad ifrån rommartiden Astorga. Vi åt vår bästa pilgrimsmeny hitills i en väldingt fin miljö med tanke på storlek av by. God mat och bra service samt många val och meny på flera språk för bara 9 € ?!?! Restuarangen heter Los Angeles.